Tidiga kristna martyrer

Ögonvittnesskildringar av och berättelser om antikens martyrer.

Idag förföljs åter de kristna, framförallt i Mellanöstern, men även på många andra håll. Det är en upprepning av historien. Till skillnad från den populära föreställningen, så blev inte kristendomen en kraft att [...]
Visa längre beskrivning

Ögonvittnesskildringar av och berättelser om antikens martyrer.

Idag förföljs åter de kristna, framförallt i Mellanöstern, men även på många andra håll. Det är en upprepning av historien. Till skillnad från den populära föreställningen, så blev inte kristendomen en kraft att räkna med på grund av att den upphöjdes till statsreligion i Romarriket. Den var vid det laget redan ostoppbar, trots alla angrepp från statsmakternas sida. Kristna utkämpade under 300 år en icke-våldskamp, där framförallt martyrernas blod var utsädet som fick tron att växa.

Det grekiska ordet martyr betyder "vittne". Ursprunget till nuvarande användning är att kristna, som vittnade om sin tro, det vill säga vägrade ta tillbaka sin trosbekännelse eller offra till andra gudar, dödades för sitt vittnesmåls skull. En martyr är alltså ett blodsvittne, någon som dör vittnesdöden. Det är inte någon som dödar sig själv och andra i ett självmordsdåd.

Förföljelserna inleddes omedelbart och pågick fram till Konstantins edikt i Milano år 313. I den här boken, som primärt använder antikens egna källtexter, får man följa martyrerna alltifrån Stefanus i Jerusalem strax efter Jesu korsfästelse, via bland andra Petrus och ­Paulus i Rom under kejsar Nero, till församlingarna i Frankrike och Nordafrika runt 200 e. Kr. Man får också veta vad som hände de övriga lärjungarna. Samtliga utom Johannes dog martyrdöden. Hans lärjunge Polykarpos var i sin tur inte lika lyckligt lottad.

Som en extra bonus riktad till den svenska läsekretsen ingår ett kapitel om Lucia, som dödades i början av ­300-talet, och ett kapitel om svenska martyrer.