Det är bättre att spänna sin båge : dikter och

Verner von Heidenstam (1859-1940) väckte redan med debuten Vallfart och vandringsår (1888) sensation, beundran och strid. Han utmanade den dåvarande tungsinta och socialt medvetna litteraturen och nyttokulten i samhället. Som kontrast till detta ställde han skönheten och livslusten. Han var de [...]
Visa längre beskrivning

Verner von Heidenstam (1859-1940) väckte redan med debuten Vallfart och vandringsår (1888) sensation, beundran och strid. Han utmanade den dåvarande tungsinta och socialt medvetna litteraturen och nyttokulten i samhället. Som kontrast till detta ställde han skönheten och livslusten. Han var de litterära nittiotalisternas ledare och banade väg för alla de stora författare som följde: Gustaf Fröding, Selma Lagerlöf, Oscar Levertin m. fl. Efter den andra diktsamlingen Dikter (1895) inledde han en period av patriotisk diktning, där han försökte förstå svenskarna och återupprätta deras självbild och självkänsla utifrån ett kritiskt perspektiv. Samlingen Nya dikter från 1915 befäste slutgiltigt hans ställning och året därpå erhöll han Nobelpriset. Efter detta avstannade hans produktion och han drog sig tillbaka på sin gård Övralid.

I volymen ingår:
Vallfart och vandringsår (hela diktsamlingen, 1888)
Renässans (1889)
Ur Dikter (1895) Hemmet. Vi otacksamma. Mannens sista ord till kvinnan. Hur lätt bli människornas kinder heta. Morgonen.
Inbillningens logik (1896)
Om svenskarnes lynne (1896)
Ur Karolinerna (1897) Det befästa huset.
Det nationella som teori och känsla (1898)
Ett folk (hela diktsviten, 1899)
Strindberg sedd genom fjärrglas (1911)
Ur Nya dikter (1915) Vid vägens slut. Begynd vandring. Vårens tid. Om tusen år. Vore jag ett litet barn. Månljuset. Bön vid lågorna. Undret. Paradisets timma. Sommarljuset. Smycket. Himladrottningens bild i Heda. Jutta kommer till Folkungarna. Apostlarnas resa. Molnvandring.
Ur Sista dikter (1942) Gravskrift.