Diagnosen: sjukdom och namngivning

Sjukdomsbilder skapas i växelspel med större kulturella, sociala, ekonomiska och köns- och klasspolitiska sammanhang. Sjukdom är inte bara frånvaro av hälsa; den är både en händelse i den enskilda kroppen och en bestämd repertoar av språkliga begrepp ? diagnoser ? som svarar mot medicinen [...]
Visa längre beskrivning

Sjukdomsbilder skapas i växelspel med större kulturella, sociala, ekonomiska och köns- och klasspolitiska sammanhang. Sjukdom är inte bara frånvaro av hälsa; den är både en händelse i den enskilda kroppen och en bestämd repertoar av språkliga begrepp ? diagnoser ? som svarar mot medicinens position och kunskapsläge vid en given tidpunkt. Sjukdom är också en identitet och social roll. Den är det strukturerande elementet i en rad relationer: mellan patient och läkare, individ och anhöriga, och mellan individ och sociala institutioner som arbetsgivare, försäkringskassa och sjukvård. Inte minst är sjukdom dynamiska speglingar av norm- och värdeförskjutningar i den större samhällskroppen. Vad som kallas sjukt vid en tidpunkt, kanske inte gör det vid en annan. I själva verket finns sjukdom först när vi är överens om det, genom att uppfatta, bekräfta och namnge den. Utan namn är sjukdomen hemlös. Karin Johannisson, FD, MDhc, är professor emeritus i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet. Hennes forskningsfält är medicinhistoria i vid mening, särskilt kvinnors hälsa, sjukdomshistoria, kroppens och känslornas historia. Bland hennes böcker kan nämnas Den mörka kontinenten (1994), Kroppens tunna skal (1999), Nostalgia (2001), Tecknen (2004) och Melankoliska rum (2009).