Karaktär och känsla : ett sekel med Svensk hemslöjd

Intresset för slöjden i den svenska bondekulturen väcktes till liv av konstnärer och en skolad borgerlighet under nationalromantiken vid slutet av 1800-talet. Man började samla folkkonst både i de privata hemmen och inom nyinrättade museer. Svensk textilkonst fick ett starkt uppsving, när kv [...]
Visa längre beskrivning

Intresset för slöjden i den svenska bondekulturen väcktes till liv av konstnärer och en skolad borgerlighet under nationalromantiken vid slutet av 1800-talet. Man började samla folkkonst både i de privata hemmen och inom nyinrättade museer. Svensk textilkonst fick ett starkt uppsving, när kvinnorna började utforska den rika svenska textiltraditionen. Ur denna grogrund växte den svenska hemslöjdsrörelsen. Sin livskraft och framtidsinriktning fick den genom en brinnande eldsjäl, Lilli Zickerman, 1858-1949, som tog initiativet och startade Föreningen för Svensk Hemslöjd 1899.

1901 anställde Lilli Zickerman den första textilkonstnären, Anna Wettergren, nyutexaminerad från Tekniska skolan. Hon ritade inte bara textil utan också möbler. Grunden hämtades ur inventeringar, som inte bara gällde bondekulturen utan också de enklare inventarierna i några slott och herrgårdar.

Inventeringarna genomfördes till att börja med genom provbitar av textil, ritningar och akvareller. Regelbundet stod Lilli Zickerman för arbetet med att arrangera lokala utställningar där traktens befolkning inbjöds att visa både vad de hade i förråd och kistor och under arbete. Hon besökte vindar och stall på jakt efter det riktigt gamla.

För att få en jämnare produktion av textil för den växande kundkretsen måste beställningar göras till väverskor runt om i landet. 1904 upprättade Lilli Zickerman en provvävnadsanstalt, som levererade förlagorna och utvecklade nya mönster, prövade tekniker och material. Provbitarna fungerade också som en katalog för kunderna. Många hundra buntar finns ännu arkiverade.

Sitt heminredningsideal lanserade Lilli Zickerman på en lång rad utställningar. Två gånger om året presenterades nyheterna i hela inredningar. Dessutom deltog föreningen i en mängd lokala och nationella utställningar. Så småningom även internationellt.

Lilli Zickerman drog sig ur affärsverksamheten 1914 och föreningen delades i två, en ideell och en affärsdrivande. Lilli Zickerman tog hand om den ideella verksamheten och fortsatte ivrigt, som föreläsare, skribent, idégivare och utställare. Huvudverket var dock samlingsverket över allmogetextilen. Hon bodde i Skåne och var till en början ett viktigt stöd för en av de främsta textilkonstnärerna Märta Måås-Fjetterström , vars verk ännu har stor aktualitet. Att förnya mattkonsten var ett av Lilli Zickermans stora projekt. Där hade hon Märta Måås-Fjetterström som konstnärlig pådrivare vid Svensk Hemslöjds vävskola i Vittsjö intill Lilli Zickermans hem.

Den kommersiella verksamheten skördade framgångar under 20-talet. Man deltog i utställningar utomlands och i hemutställningar i Sverige, och betraktades som en av de mer aktade inredningsfirmorna. 1930-talets början innebar en ekonomisk kris, men så småningom en konstnärlig förnyelse i takt med modernismen. Hemslöjden räknades som en självklar och viktig del i den svenska formkulturen in på 1960-talet. Också omfattande pedagogiska insatser gjordes. På 1970-talet blev en tillbakagång märkbar för hela hemslöjdsrörelsen. Många butiker avvecklades. I stället trädde den ideella och pedagogiska verksamheten i förgrunden. Svensk Hemslöjds butik omges dock fortfarande av en trogen krets, som uppskattar försöken att hävda slöjd av nutida och hög kvalitet från hela landet.