Vid Skymningens Slut

De flesta sakerna jag ofta har skrivit om gäller inte längre. Jag är borta ur situationen med mobbning, nu mitt i vintern känns depression väldigt långt borta och de flesta av mina dåliga minnen är bearbetade. Jag har börjat på gymnasiet och känner mig säker i min klass, något jag nog i [...]
Visa längre beskrivning

De flesta sakerna jag ofta har skrivit om gäller inte längre. Jag är borta ur situationen med mobbning, nu mitt i vintern känns depression väldigt långt borta och de flesta av mina dåliga minnen är bearbetade. Jag har börjat på gymnasiet och känner mig säker i min klass, något jag nog inte känt sen dagis, om ens då. Att skriva har hjälpt mig bearbeta delar av all ilska, sorg och hopplöshet jag har känt. Jag tog ofta upp pennan när det kändes som om alla jobbiga känslor inte klarade av att bara existera i min kropp och höll på att förstöra mig inifrån. Då skrev jag ord som kom ut och efteråt mådde jag lite bättre, för jag hade åtminstone berättat hur skitigt jag mått för boken. Dikterna är skrivna mellan 2009 och början av 2011. Ifall du känner någon som är mobbad eller är det själv har jag tre ord, de orden jag hatade så mycket under tiden allt skit hände, men efteråt kunde jag se att de stämde: Det blir bättre.