Tillbaka till Pompeji

Förskräckt stirrar Ramona på Theo, plötsligt är allt en mardröm.  Ramona är på skolresa till ruinstaden Pompeji. Hon mår dåligt av gipsavgjutningarna av dem som dött i vulkanutbrottet som utplånade staden. Hon sätter sig ner för att vila och somnar.   När Ramona plötsligt vaknar se [...]
Visa längre beskrivning

Förskräckt stirrar Ramona på Theo, plötsligt är allt en mardröm.  Ramona är på skolresa till ruinstaden Pompeji. Hon mår dåligt av gipsavgjutningarna av dem som dött i vulkanutbrottet som utplånade staden. Hon sätter sig ner för att vila och somnar.   När Ramona plötsligt vaknar ser hon ett levande Pompeji. Ramona inser att hon blivit förflyttad i tiden till Pompeji, före vulkanutbrottet! Hon blir jätterädd. Hon vet att staden kommer att utplånas, alla människor kommer att dö, även hon och Theo om de inte tar sig därifrån i tid. Men hon vet inte när vulkanen kommer att förinta staden, om hundra år, om tio år eller om tio minuter.       Detta är debutboken som Kimselius gjorde dundersuccé med julen 1997 och gav henne smeknamnet Blekinges Astrid Lindgren. Boken har översatts till flera språk och har läsare i alla åldrar. Kimselius levandegör sakkunnigt historien om Pompeji och tar läsaren med på en fängslande resa genom tiden."Aftur til Pompei"/"Tillbaka till Pompeji" utsågs som en av de bästa utländska ungdomsböckerna på Island 2009 "Din bok Tillbaka till Pompeji gjorde mig till en läsare. Jag kommer ihåg att min mamma först läste den för mig när jag var yngre men att jag sedan läste den själv och var så fascinerad över den otroliga och spännande berättelse som utspelade sig! Det öppnade mina ögon för att läsa dina efterföljande böcker men även andras. Jag vill tacka dig så mycket för att du gav mig den möjligheten och att jag nu fått följa med på så mycket resor som jag kanske aldrig hade fått uppleva annars. Du gav mig även en dröm om att någon gång själv kunna beröra och påverka andra positivt med något jag skrivit. Du är fantastisk och har givit mig och många andra så otroligt mycket. TACK!" Linnea Briggner   "Jag är en av dem som vuxit upp med dina böcker! Faktum är att "Tillbaka till Pompeji" är den främsta anledningen till att jag över huvud taget lärde mig att läsa!" Luna Wattpadambassadör    "Jag har läst din legendariska bok Tillbaka till Pompeji. Du är en förebild och din bok var så bra så jag började gråta!!!!! Jag håller på att läsa din bok Skräckresan med Titanic och den verkar bra!!! Du är en fantastisk författare och jag vill att du skriver fler böcker. Din bok var grym." Liam Stenson   "Jag önskar jag var 12 år igen, och hade Kim M Kimselius bokskatt framför mig! Hennes spännande, historiska äventyrsböcker måste vara vad varje läshungrig, äventyrslysten unge älskar att sätta tänderna i!" Författare Lisa Hågesen   "Kim M Kimselius - Sveriges svar på Enid Plyton?" Författare Astrid Ahlberg   "Jag har läst ut Tillbaka till Pompeji på 1 dag!! Det är nog rekord för min del. En välskriven och mycket spännande bok som inte går att sluta när man väl börjat. Ruskigt bra bok." Cissigrip.blogg.se   "Kims böcker väver samman historiska fakta med en riktigt riktigt spännande berättelse! ... Just den här boken har en glöd som fångar känslan i Pompeji. Den tar dock slut alldeles för fort!" TI   "Har Blekinge fått sin egen Astrid Lindgren? Efter Kim M. Kimselius debut kan man börja undra." Blekinge Läns Tidning.   "Levandegör historisk miljö... Beskrivningen av personer och omgivning är mycket levande..." Bohuslänningen, Alva Strånge.   "Bok som gör dig klok... Ett kul sätt att lära sig..." Mitt Livs Novell  "Vilken succé! Kim M. Kimselius debutbok 'Tillbaka till Pompeji' har sålt i många tusen exemplar." Hemmets Journal, Kristina Olsson.   "Den här boken är jättebra! Spännande, rolig, sorglig och lite hemsk - precis som en riktigt bra bok ska vara!" Allers   "Spänningen växer genom oväntade vändningar..." Åbo Underrättelse, Finland, Siv Illman.   "Årets mest framgångsrika svenska ungdomsbok 'Tillbaka till Pompeji'." Smålandsposten, Ann Cathrin Bloom. Utdrag ur Tillbaka till Pompeji:   Ramona kände mannens grepp hårdna runt sin arm och insåg att allt var för sent. Hon skulle aldrig undkomma det inferno som väntade invånarna i Pompeji. Även hon skulle bli en av alla de gipsavgjutningar hon tidigare sett på museet!   Hon höjde huvudet och såg in i mannens kalla ögon. Ett sting av rädsla for igenom henne. Theo, var är du? Kom och hjälp mig! Skrek det tyst inom henne. Mannen drog upp läpparna till ett hånfullt leende. Han såg så hård och skoningslös ut att hennes ben började skaka.   Ramona försökte sig på ett blidkande leende. Det fick bara mannens ögon att tindra av glädje och han log brett. Men det var inget vänligt leende.   Det här var ingen person man ville möta ensam en mörk kväll, och ändå var det precis vad hon hade haft oturen att göra. Ramona svor över att hennes skolklass bestämt sig för att resa till Pompeji. Hon var arg för att hon blivit förflyttad i tiden. Arg för att hon gått ut genom en port som hon mycket väl hade vetat var fel port. Men mest av allt var Ramona arg på sig själv för att hon just nu var så förskräckligt rädd.   Mannen såg forskande på Ramona. När han rynkade pannan såg han ännu bistrare ut och det var knappt Ramona lyckades få fram några ord till svar.   Ja-ag var bara på-på väg sa Ramona innan hennes röst bröts totalt. Och vad skulle hon förresten ha sagt? Förklarat allt för den här främmande mannen, eller hittat på en trovärdig lögn?   Mannen tittade lite småflinande på henne.   Jaså! Det är till att ha tappat talförmågan. Ja du får väl ta och följa med mig då, så ska vi se om du återfår den till slut.   Med ett fast grepp om Ramonas arm började mannen dra henne med sig utmed sandstranden, bort mot de ruffiga husen. Det mörknade hastigt nu och innan de hade hunnit fram hade det blivit alldeles mörkt.   Det hastigt fallande mörkret kändes olycksbådande. Speciellt när hon hade sällskap av en sådan här, en   Ramona släpades hjälplös med genom de trånga, mörka gränderna och knuffades till slut in genom en smal dörr. Rummet hon kom in i var nästan alldeles mörkt. Det hon såg där inne, när ögonen hade vant sig vid mörkret, verkade inte lovande.