Svavelvinter

»De här böckerna är bland det bästa och mest egensinniga jag har läst i fantasygenren.«

Lotta Olsson, Dagens Nyheter

Det trakoriska rikets livsviktiga svavelkoloni är hotad. Överste Praanz da Kaelve jagas av okända fiender som vill se honom död, men han åtar sig än [...]
Visa längre beskrivning

»De här böckerna är bland det bästa och mest egensinniga jag har läst i fantasygenren.«

Lotta Olsson, Dagens Nyheter

Det trakoriska rikets livsviktiga svavelkoloni är hotad. Överste Praanz da Kaelve jagas av okända fiender som vill se honom död, men han åtar sig ändå uppdraget att återställa ordningen på den karga ön Marjura vid polarisens rand. Ett skepp ligger klart för avfärd med en besättning som samlats ihop i största hast. Där finns drakjägaren med det sönderbrända ansiktet, den tatuerade danserskan från Kargom och de märkliga Remuntradyrkarna, var och en med sina egna skäl att bege sig till världens ände.

Under resan inser översten att uppdraget är mycket större än han först anade. Det heliga berget Ranz viskar att den mystiska konfluxen närmar sig och under Marjuras ismassor har mäktiga krafter satt sig i rörelse. Vilka är shagulitermunkarna som i ödemarken söker svaret på odödlighetens gåta? Och vad döljer sig egentligen bakom kodordet »Svavelvinter«?

»Svavelvinter« är den första av fyra delar i berättelsen om »den femte konfluxen« och utkom första gången 2004. Romanen mottogs med stor entusiasm och har sedan dess ständigt funnit nya läsare. Den andra delen, »Slaktare små«, utkom hösten 2011 och hyllades av recensenterna.

KRITIKERRÖSTER

»Granström spelar med fantastikens hela register, vinner poänger med utvikningar i det groteska, i skräck, thriller, och science fantasy. Genreklichéerna vrids och vänds till nya, överraskande fräscha skapelser.«

Per Israelsson, Svenska Dagbladet



»En Borges för det episka formatet.«

Per Israelsson, Svenska Dagbladet

»Författaren kittlar oss med sina ordlekar och med subtila vinkningar till dåtiden och nutiden, till exploatering av människor och natur. Han kastar åt oss läsare ett saftigt köttben som vi lystet hugger tag i för att sedan sitta där med några benrester, hungrande efter mer, medan författaren mjuggler åt oss i sin kammare.«

Anita Oscarsson, Tidningen Kulturen