Zingele

DEN 9 APRIL 2003 kom Zingele med sin son Akana till Sverige från ett bullrigt och stekhett flyktingläger i Kongo-Kinshasa. De landade på flygplatsen i ett kallt och vintrigt Luleå, men tyckte att de hade hamnat i paradiset. De hade lyckats fly från krig och fattigdom.
Men åren på flykt [...]
Visa längre beskrivning

DEN 9 APRIL 2003 kom Zingele med sin son Akana till Sverige från ett bullrigt och stekhett flyktingläger i Kongo-Kinshasa. De landade på flygplatsen i ett kallt och vintrigt Luleå, men tyckte att de hade hamnat i paradiset. De hade lyckats fly från krig och fattigdom.
Men åren på flykt genom krigets fasor i Rwanda, Burundi och Kongo-Kinshasa hade satt sina spår, både hos mor och son. När Akana blev misshandlad i skolan och drogs in i drogmissbruk kopplades de sociala myndigheterna in. De stora kulturella skillnaderna mellan svensk socialtjänst och ­Zingeles afrikanska sätt att kämpa för sin son var nära att knäcka familjen.
Zingele mindes de afrikanska traditionella sagor som hennes mormor i Rwanda berättade för henne som barn. Sagor är ett viktigt inslag i barnens uppfostran i hennes kultur och att relatera till dem blev ett sätt för henne att klara sig igenom svårigheterna.
Zingele är Sakina Ntibanyiteshas alter ego och i boken återger hon några av sagorna från sin barndom. Parallellt med dessa berättar hon om sitt och sin sons liv i Sverige och reflekterar över sagornas giltighet för den verklighet hon möter i dag.

Sakina Ntibanyitesha föddes i Burundi runt 1975. Hon växte upp hos sin mormor men har helt stått på egna ben sedan hon var tolv år, utan föräldrar eller annat vuxenstöd. Nitton år gammal födde Sakina sonen Wilson. Samma år började Sakinas resa på flykt undan krigets fasor i Rwanda, Burundi och Kongo-Kinshasa. Hon utsattes för ständiga övergrepp, hon våldtogs, fängslades och torterades, men överlevde.
2003 fick Sakina flyktingstatus hos FN. Hon hamnade så småningom tillsammans med sin son i Luleå i Sverige.
Sakinas skolgång blev eftersatt under åren på flykt. Först som vuxen fick hon möjlighet att studera. Hon utbildade sig till undersköterska och läser nu vidare på Komvux.
Tidigt började hon skriva om sitt liv, både för att hjälpa andra i samma situation genom att berätta om sina erfarenheter, men också för att själv orka leva.
»Jag bara skrev och grät. Grät och skrev«, säger Sakina.
Se mer på www.sakina.nu

Sakina Ntibanyitesha debuterade 2012 som författare på svenska med två självbiografiska böcker, utgivna på Blue Publishing. Första boken Ormbarn handlar om hennes barndom i Burundi. I den andra delen Farligare än djur  skildrar hon sina upplevelser i kriget. Hennes tredje bok Krig i paradiset är en verklighetsbaserad roman om tre tjejer som möts i ett flyktingläger i Kongo-Kinshasa.
Sakina mottog De Vylder-stipendiet för Invandrar­författare 2014.
Sagt om Sakinas böcker:

»Med oförvillad blick betraktar hon Sverige och svenskarna och hennes iakttagelser är både träffsäkra och tänkvärda ? en gripande skildring av en stark ung kvinna, som trots hemlängtan och minnen av ofattbara grymheter lyckas skapa sig ett bra liv.«
     Inger Wassenius, BTJ

»En stark berättelse av en stark kvinna. Ingen kan läsa utan att beröras.«
     Karin Malmsten. Sveriges Radio

»Jag hoppas att många läser hennes böcker. Då förstår man på riktigt vad krig gör med människor.«
     Malou von Sivers?, ?Malou efter tio, TV4 (27 mars 2014)

»Starkt gripande och med utgångspunkt i sitt eget liv berättar Sakina Ntibanyitesha om barnets och den unga kvinnans utsatthet under konflikter och krig (?)Hennes minnen är brännande angelägna«
     Ur juryn för De Vylderstiftelsens motivering.