Om två kvinnor

Hanna är förkrossad efter bilolyckan som tog hennes sons liv. Albin blev bara fyra år, och världen har fullständigt rasat samman. Inte heller kan hon begripa att Jan, hennes man, inte verkar sörja på samma sätt eller förstå att livet inte kan fortsätta som vanligt. Samtidigt försöker Ja [...]
Visa längre beskrivning

Hanna är förkrossad efter bilolyckan som tog hennes sons liv. Albin blev bara fyra år, och världen har fullständigt rasat samman. Inte heller kan hon begripa att Jan, hennes man, inte verkar sörja på samma sätt eller förstå att livet inte kan fortsätta som vanligt. Samtidigt försöker Jans mamma Ellinore komma på ett sätt att ta kontakt med sin son igen efter att äntligen ha blivit nykter. De båda kvinnornas vägar och öden korsas av en tillfällighet, och de börjar umgås allt intensivare med varandra ...

OM TVÅ KVINNOR handlar om kärleken när den är som vackrast och som mest komplicerad. Ett familjedrama fyllt av liv så nära döden.

" ... en mycket stark berättelse om förlust och saknad men också om vänskap och förmågan att gå vidare. Det är välskrivet och språket är följsamt och lätt att ta till sig."

Hanna Gunnarsson, BTJ. Häftepos 12104372

Angelica Hansson är Dandeliongruppens ständiga sekreterare och författarnas sakkunniga rådgivare. Själv skriver hon med ett nästan musikaliskt gehör, vågar sätta ord på det outtalade och tar upp svåra frågor på ett dämpat men samtidigt så påtagligt sätt. OM TVÅ KVINNOR är hennes debutroman.

UTDRAG UR ROMANEN:

Kunde man någonsin glömma ett ljud?

Från bilens bromsar, men också från en kropp, som med en dov duns studsar mot bilfronten och far upp i luften. Som en väska, en sak, något helt annat än en liten pojke. Tidsrymden till nästa obehagliga ljud som uppkommer när kroppen landar - då, när allt liv tog slut.

En tystnad. Den där sekunden, eller tiondelen, när man vet hur det ska gå, när man förstår vad som ska hända, när Hanna förstod - han kommer inte att klara det!

Bromsarnas tjut. Synen av barnet som far iväg som om någon kastat honom. En lek kanske. Pappa som slänger upp sin son i luften, fångar honom, eller släpper honom över sängen och låter madrassen bromsa fallet.

Men Albins skratt släcktes den där dagen som för evigt etsat sig fast i Hannas hjärna. Den lilla barnkroppen vreds, ännu inte helt vanställd av olyckan. Och landade sedan tungt, livlöst på asfalten.

Ett ljud. En bild.

En tystnad.