Ninas flykt

Den här berättelsen är verklig. Allt har hänt och allt är sant. Nina finns. Här och nu, mitt ibland oss. 1. ?I Sverige finns det inga krig!? säger Doaa, Ninas mamma. ?Där kan vi leva i fred?, fyller Ninas pappa Amar i. Nina hoppas att hennes föräldrar har rätt, för Nina Antanos är trö [...]
Visa längre beskrivning

Den här berättelsen är verklig. Allt har hänt och allt är sant. Nina finns. Här och nu, mitt ibland oss. 1. ?I Sverige finns det inga krig!? säger Doaa, Ninas mamma. ?Där kan vi leva i fred?, fyller Ninas pappa Amar i. Nina hoppas att hennes föräldrar har rätt, för Nina Antanos är trött på att fly. Trött på krig. Och därför trött på sitt hemland, Syrien. Nina är trött på denna lastbil, som de sitter instängda i, dagarna i ända. Lastbilen rullar ombord på en färja. ?Nu ska vi bara färdas över Östersjön, sedan är vi i Sverige?, lär Amar ut. Tänk om vi inte släpps in i Sverige. Eller om jag inte kommer trivas där? Tankarna snurrar i Ninas huvud. Allt snurrar. Det börjar blåsa och vågorna går höga. Färjan gungar upp och ned och Nina är illamående. Mamma Doaa stryker hennes febriga panna. ?Om någon timma är det över!? tröstar hon. ?Andas lugnt?, uppmanar Amar. Det är lätt att säga. Nina kräks. ?Vi måste hämta hjälp!? fastslår Doaa. ?Nej??, viskar Nina. ?Då blir vi upptäckta!? Amar torkar sin dotter om munnen. ?Du är modig Nina! Tretton år gammal och så modig?, berömmer han. I samma stund kräks Nina ännu en gång. Doaa håller om Nina. Det gör ont i henne att se sin dotter må så dåligt. Men Doaa inser att de är tvungna att stanna kvar i lastbilen. Om de upptäcks innan de når Sverige kommer de att skickas tillbaka till kriget i Syrien. Nina vaknar av att lastbilen kör av färjan. Magen värker och det smakar surt i munnen. En tullare vid färjeterminalen vinkar in lastbilen. ?Vad har ni i lasten?? frågar han föraren. Chauffören ger tullaren några papper. ?Är du vänlig och stiger ur??, uppmanar tullaren. ?Är det något fel?? frågar chauffören. ?Var vänlig och stig ur?, upprepar tullaren. Nina hör hur tullaren och chauffören talar med varandra. ?Var är vi?? undrar hon. Amar hyschar och ser rädd ut. ?De ska söka igenom lastbilen?, viskar han. ?Vi måste gömma oss!? Doaa darrar. De får inte bli upptäckta. Då är hela denna långa plågsamma resa förgäves. Nina, Doaa och Amar kryper ned i en trälåda och Doaa kramar om Nina. ?Du är duktig!? Föraren låser upp låset till lastbilsdörren. Han är nervös. Svetten pärlar sig på hans panna. Han vet mycket väl att det är olagligt att smuggla människor och att han kan hamna i fängelse. Även Nina svettas. Hon sitter hopträngd och kan inte röra sig. Det bränner i magen. Både chauffören och tullaren kliver upp på flaket. Tullaren lyser på trälådorna med ficklampan. ?Skulle jag kunna få kika i den där lådan!? Chauffören böjer sig ned vid en av lådorna. ?Nej inte den!? bestämmer tullaren. ?Utan??, han lyser med ficklampan på en större, längre bak. ?Öppna den där är du vänlig!? Nina slutar andas.