Tredje rikets sista dagar

Så sent som 4 januari 1945 gjorde general Patton följande notering i sin dagbok: Vi kan fortfarande förlora detta krig. Eisenhowers arméer hade vid den tidpunkten förlorat mer än 300 000 man i strid och de befann sig fortfarande på samma positioner som de hade vunnit tre månader tidigare. Ty [...]
Visa längre beskrivning

Så sent som 4 januari 1945 gjorde general Patton följande notering i sin dagbok: Vi kan fortfarande förlora detta krig. Eisenhowers arméer hade vid den tidpunkten förlorat mer än 300 000 man i strid och de befann sig fortfarande på samma positioner som de hade vunnit tre månader tidigare. Tyskarna anföll mot Frankrikes östra delar, Luxemburg och Belgien.

Charles Whiting har i Tredje rikets sista dagar samlat de stridande männens egna berättelser. Från bland annat intervjuer och stridsrapporter har han återskapat en autentisk bild av hur den enskilde allierade soldaten i strid upplevde krigets slutskede. Whiting lyckas, i denna spänningsfyllda beskrivning av krigets blodiga slutskede, förmedla mannarnas erfarenheter och reaktioner under den väg som skulle leda mot framgång, men som för många också skulle innebära döden.

CHARLES WHITING (1926-2007) skrev ett stort antal böcker, både faktatitlar om andra världskriget och spänningsromaner under pseudonym. Parallellt med skrivandet tjänstgjorde han som militärhistoriskt sakkunnig. Tidigare arbetade han som lärare och journalist. Dock är det kanske främst Whitings egna erfarenheter som sergeant under andra världskriget som på ett mycket speciellt sätt levandegör hans texter för läsaren.

Stark autencitet. Starkare än hos Beevor.
Lars Landström, Örnsköldsviks Allehanda

Rak och osminkad skildring [] Den bästa av Whitings översatta böcker.
Jan Sandström, Arvika Nyheter

En helgjuten berättelse. Till detta bidrar det rappa och pregnanta språket som gör att läsaren engagerar sig i texten. Men även författarens grepp att växla mellan fakta av olika dignitet gör att intresset hålls uppe. Man vet aldrig vad som följer på nästa sida!
Per Ahlander, Nerikes Allehanda