Rotpost

När min blick inte irrar runt i folks ansikten irrar den på marken. Löv, pinnar och skräp, allt liknar något. Naturen är full av profiler, kroppar och stirriga ögon. I Rotpost har jag helt enkelt tittat närmare. Plockat in lavar, blad, strån och granskat dem. Klippt fram det som finns där, [...]
Visa längre beskrivning

När min blick inte irrar runt i folks ansikten irrar den på marken. Löv, pinnar och skräp, allt liknar något. Naturen är full av profiler, kroppar och stirriga ögon. I Rotpost har jag helt enkelt tittat närmare. Plockat in lavar, blad, strån och granskat dem. Klippt fram det som finns där, adderat klippta bitar av papper där det har behövts. Pressat det hela mellan glasen i en diaram, stoppat in i en projektor och nöjd sett den lilla mikrovärlden breda ut sig som stor, mörk och detaljerad. I arbetet har likheten mellan växt och varelse blivit tydlig. Laven har fingrar, lövet både nerver och hår. Min förståelse av kroppslighet har utmanats, och köttets särställning rubbats. Kött är hö, kropp och växt verkar mest ha olika kynnen och rytm.Lisa Jonasson är konstnär och klipper med en liten sax. Bygger bilder som liknar de hon ser i huvudet när hon håller på att somna.