Kyrka och stat i 1860 års svenska religionslagstiftning

Med 1860 års svenska religionslagstiftning försvann slutligt den gamla samsynen på stat och kyrka i Sverige. Förbudet mot att lämna den föreskrivna religionen upphävdes. Den som övergav den lutherska bekännelsen skulle inte längre landsförvisas och göras arvslös. Samtidigt som Svenska [...]
Visa längre beskrivning

Med 1860 års svenska religionslagstiftning försvann slutligt den gamla samsynen på stat och kyrka i Sverige. Förbudet mot att lämna den föreskrivna religionen upphävdes. Den som övergav den lutherska bekännelsen skulle inte längre landsförvisas och göras arvslös. Samtidigt som Svenska kyrkan förlorade sin tidigare monopolställning som enda tillåtna kyrkosamfund i landet behöll den sina privilegier. Den ändrade emellertid sin principiella karaktär från konfessionskyrka till begynnande folkkyrka. Boken analyserar den debatt som föregick beslutet. Under två riksdagar på 1850- och 60-talen prövades en rad alternativ i kyrka-stat-frågan, som alla förkastades efter prästernas motstånd. Dopet och inte den personliga bekännelsen sågs av de s.k. lundahögkyrkliga som grunden för kyrkan. Mot detta stod lågkyrkliga önskemål att avgränsa kyrkan endast till dem som aktivt bekände den lutherska läran. Politik och teologi samverkade i tillkomsten av 1860 års lagstiftning. De högkyrkliga synpunkterna tillgodosågs, samtidigt som marken bereddes för kommunalreformen 1862/63 och representationsreformen 1865/66. Kyrkosynen i den nya lagstiftningen kom att spela stor roll för den fortsatta utvecklingen i Svenska kyrkan med dess olika folkkyrkobegrepp. De spännande och avgörande händelserna 1856?1860 har fått stor betydelse för Svenska kyrkans utveckling under 1900-talet. Per Dahlman (f. 1929) har varit kanslichef i riksdagens konstitutionsutskott och därefter regeringsråd. Boken om Stat och kyrka i 1860 års svenska religionslagstiftning är hans avhandling för teologie doktorsexamen i kyrkovetenskap vid Uppsala universitet.