Att knacka på helvetets portar

En deckare för dem som rynkar på näsan åt deckare. Här några av tankarna bakom detta till synes tvetydiga motto för denna bok.

För upplysta personer finns det mycket att rynka på näsan åt i dagens svenska kriminallitteratur. Våld framstår som främsta sättet att lösa konfli [...]
Visa längre beskrivning

En deckare för dem som rynkar på näsan åt deckare. Här några av tankarna bakom detta till synes tvetydiga motto för denna bok.

För upplysta personer finns det mycket att rynka på näsan åt i dagens svenska kriminallitteratur. Våld framstår som främsta sättet att lösa konflikter. Seriemord är överrepresenterade. Eftersom mordorgier inte lämpar sig för skämt blir bristen på humor påtaglig.

Fakta som strider mot den politiskt korrekta världsbilden kallas fördomar. Regelmässigt finns aktörer med vikt-, alkohol- och relationsproblem. Några grova sexscener hör till.

I denna bok är huvudmiljön ett samhällsvetenskapligt forskningsinstitut. De anställda är genomgående hygg­liga och bildade personer. Kunskap och idérikedom ger status. Etablerade trossatser ifrågasätts rutin­mässigt.

Visst förekommer kontroverser. Och då särskilt mellan företrädare för olika ämnen. Trätor utmynnar dock inte i blodsdåd utan hanteras på ett civiliserat sätt i form av orddueller med kvicka och träffande repliker. När ett par medarbetare stöter på ett mord är det naturligtvis begånget av en utomstående.

Överordnad alla rivaliteter är solidariteten med själva det objektiva sanningssökandet. Och skulle detta leda till helvetets portar är enda alternativet att knacka på.