Ellis Island

»Ellis Island är för mig själva platsen för exilen, det vill säga, platsen för frånvaron av platser, ickeplatsen, ingenstans.«
Georges Perec

Efter att det länge i praktiken varit fritt fram att ta sig in i USA begränsades immigrationen i slutet av 1800-talet. Den konstgjorda ön [...]
Visa längre beskrivning

»Ellis Island är för mig själva platsen för exilen, det vill säga, platsen för frånvaron av platser, ickeplatsen, ingenstans.«
Georges Perec

Efter att det länge i praktiken varit fritt fram att ta sig in i USA begränsades immigrationen i slutet av 1800-talet. Den konstgjorda ön Ellis Island - från början bara en klippa i havet - var den plats som nästan alla europeiska emigranter passerade på väg till sitt nya liv i det förlovade landet.
1978-1979 gjorde Georges Perec tillsammans med filmaren Robert Bober en film om ön. Ellis Island består av den poetiska text som Georges Perec skrev för filmen, och hans fascination inför denna ö är enkel att förstå. Ellis Island är en skärningspunkt för många av de företeelser som Perecs författarskap kretsar kring: individen i massorna, uppräknandet av fakta och statistik, minnet och dess fysiska avtryck på världen.
I översättning av Magnus Hedlund och med ett efterord av Helena Eriksson.

GEORGES PEREC föddes i Paris 1936 och avled 1982. Han var en av de ledande i Oulipo (Ouvroir de Littérature Potentielle, ung. »Syjunta för potentiell litteratur«), en litterär sammanslutning som ägnar sig åt att studera och uppfinna just den sortens tvingande begränsningar för litterära verk som Perec var en mästare på. Bland hans mest kända verk ingår Försvinna och Livet en bruksanvisning.
Med efterord av översättaren och poeten Helena Eriksson.

»Georges Perecs lilla essäbok är en stilla förundran, samtidigt lätt och vemodig. Den går att läsa på en timme, men läsaren gör klokt i att ge den hela kvällen.« | Thomas Lunderqvist, Svenska Dagbladet

»En vacker, saklig och nedtonat gripande bok, om ett ämne som inte borde sluta angå oss bara för att vi, för tillfället, har möjlighet att leva där vi önskar.« | Niklas Söderberg, Sydsvenskan