Jobbmonstret

?Det var tre år innan jag fick min autismdiagnos. Jag minns hur svårt det var att sätta namn på min arbetsproblematik, hur många ord och omskrivningar som krävdes. Mitt eviga tillstånd för arbetsförmedlingens handläggare var ospecificerad. De hade ingen bransch att matcha mig mot. Deras da [...]
Visa längre beskrivning

?Det var tre år innan jag fick min autismdiagnos. Jag minns hur svårt det var att sätta namn på min arbetsproblematik, hur många ord och omskrivningar som krävdes. Mitt eviga tillstånd för arbetsförmedlingens handläggare var ospecificerad. De hade ingen bransch att matcha mig mot. Deras datasystem strejkade varje gång vi skulle skriva in mig under rätt rubrik, det var helt enkelt för fyrkantigt. Det slutade alltid med att de fick skriva in en förklarande notering, manuellt. Eller så fick jag ideligen byta handläggare för att den nuvarande tyckte att jag hade lagts inom fel bransch.?

?Jobbsökande kan liknas vid att springa med en sele kopplad till ett tjockt gummiband som sträcktes ut innan jag nådde fram. Jag samlade mig på nytt och tog sats, med ännu mer mjölksyra i benen. Efter många försök sinade orken och visionerna. Gummibandet vann alltid. Att krångla sig ur selen är detsamma som att ställa sig utanför arbetsmarknadens förfogande och rättighet till försörjning. Det är en stor sorg att inte hitta en hållbar självförsörjning. Jag har klarat av flera utbildningar, men aldrig nått ända fram till ett långsiktigt, fungerande jobb.?