Tunneln

Tunneln (El túnel) är den argentinske författaren Ernesto Sabatos kultförklarade debutroman från 1948. Den möttes omedelbart med stort intresse och påtaglig uppskattning av bland andra Albert Camus, som såg till att den översattes till franska. Även Graham Greene hörde till romanens beund [...]
Visa längre beskrivning

Tunneln (El túnel) är den argentinske författaren Ernesto Sabatos kultförklarade debutroman från 1948. Den möttes omedelbart med stort intresse och påtaglig uppskattning av bland andra Albert Camus, som såg till att den översattes till franska. Även Graham Greene hörde till romanens beundrare.


Boken börjar med att berättaren presenterar sig själv som målaren som tog livet av María Iribarne. Han, Juan Pablo Castel, blev besatt av Iribarne när han på en vernissage av hans verk på hösten 1946 såg att hon studerade en detalj i en av hans målningar som ingen förutom han själv fäst vikt vid. Innan han hinner närma sig henne försvinner hon dock och han ägnar de närmast följande månaderna åt att fantisera om hur det skulle vara att träffa henne igen. När så sker av en slump en dag blir Castel snabbt övertygad om att Iribarne är kvinnan i hans liv. Men det förhållande som inleds förgiftas snart av hans tvångsmässiga föreställningar. Hans svartsjuka driver honom slutligen till att begå det vansinnesdåd som bildar kulmen på passionsdramat.


Camus förtjusning i Sabatos täta, febriga berättelse kan nog delvis förklaras av att den så lätt låter sig läsas som en mörk, existentialistisk thriller i samma anda som Camus eget genombrottsverk Främlingen. Men framför allt är Tunneln ett gripande, nervkittlande och tankeväckande drama kring vår oerhörda förmåga att älska och vår ibland lika oerhörda oförmåga att bära den kärleken.





ERNESTO SABATO (1911-2011) var en av Latinamerikas främsta författare under 1900-talet. Efter studier i matematik och fysik inledde han en karriär som forskare inom atomfysik i Argentina, USA och Frankrike, men vände vid 1940-talets mitt sitt intresse mot litteraturen. Hans romaner kom att präglas av en syn på människan som styrd av sin irrationella sida i en alltmer rationell värld.