En dåre fri

Vinnare av Sveriges Radios Romanpris, 2011

En roman om skörhet och styrka. Om författaren Eli som lever med sin psykos, utvecklas och kämpar. Med sitt magiskt lysande språk öppnar Beate Grimsrud dörren till en fascinerande och gripande värld. Jag är ensam i lägenheten. I staden. [...]
Visa längre beskrivning

Vinnare av Sveriges Radios Romanpris, 2011

En roman om skörhet och styrka. Om författaren Eli som lever med sin psykos, utvecklas och kämpar. Med sitt magiskt lysande språk öppnar Beate Grimsrud dörren till en fascinerande och gripande värld. Jag är ensam i lägenheten. I staden. I landet. På jorden. I världen. Allt mänskligt liv är släckt och bara jag finns kvar, och de andra som just nu är bältade runt om på världens alla mentalsjukhus. Maten är kvar i kylskåpet. Bilarna står kvar på parkeringen. Pengarna finns kvar på banken. Hästarna finns kvar i hagen. Medicinerna finns kvar på sjukhusen. Pillren kvar i sina burkar. Skolorna kvar utan sina elever. Böckerna kvar utan sina läsare. Blommorna kvar i blomsteraffären. Solen kvar på himlen. Regnet kvar i molnet. Snart ringer väckarklockor på hela norra halvklotet. Det finns ingen som stänger av dem.

Jag skulle kunna driva allting vidare. Men kommer inte loss. Det är tjocka spännbälten. Jag har inte en chans. Jag är beroende av dem som inte längre finns. Jag är det som blir kvar om alla andra försvann. Jag har språket kvar i munnen. Ljud i strupen. Men inte tillgång till några öron. Jag ropar igen. Vet inte vad annat jag ska göra. Jag har mål i mun men till ingen nytta. Kommer jag att be min sista bön högt, eller tyst inom mig?Eli bor ensam i sin lägenhet, och ändå inte. Espen, Emil och Erik finns också där. Deras röster har följt henne hela livet. Så småningom kommer också prins Eugen. Hennes terapeut kommer också, för att hjälpa henne att klara vardagen och vanligheten. Hon är periodvis inlagd på psykiatrisk avdelning, och i vården möter hon både omhändertagande och oförståelse. Elis vilja att leva och skapa är stor, men rösterna inom henne bråkar och stör. Ändå skriver hon hela tiden, gör film, reser och framträder på uppläsningar. Som författare röner hon framgång efter framgång, medan kampen mot sjukdomen pågår.

En förunderlig roman om psykisk sjukdom som många kommer att älska.---Så låt mig säga så här: när jag läser vissa partier i En dåre fri upplever jag själva känslan av tvångstanken, kan rent kroppsligt förnimma det labila tillståndet, hur läsningen får golvet under mig att slutta, rädslan för att hela rummet ska 'rasa ut ur huset som en byrålåda'. Det är mycket, mycket bra." Dagens Nyheter"Beate Grimsruds språk är som vanligt lysande; unikt och vackert. Precis som Eli går sönder och lagas känns språket söndersprängt och sammansatt i nya, starka, oväntade konstellationer. Boken ger en inblick i hur det är att leva med en multipel personlighet, det är skrämmande men oerhört omvälvande läsning." Borås Tidning"Beate Grimsruds prosa har en konkretion och närvarokänsla som gör Elis klyvnad rysansvärt tydlig. Som läsare dras jag in i ett flytande tillstånd av mental överkänslighet; när jag under läsningen gick och lade mig på natten fick jag för mig att det brann i trapphuset och måste gå och titta efter. ---En dåre fri är den mest skakande skildring av den psykiska sjukdomens helvete jag någonsin läst." Aftonbladet"En dåre fri är en obarmhärtig och smärtsam skildring av hur det är att vistas i det svarta skuggrike en psykos skapar.--- En dåre fri, ibland skriven med ett poetiskt nästan stackatoaktigt språk, är bitvis svåruthärdlig, smärtande läsning." Ystads Allehanda"Skärvor så levande gestaltade. Så fantastiska i sin sorgliga skrud. Och som alltid med Beate Grimsrud vid pennan, stilistiskt fullbordat. Vackert. Och oerhört gripande." Upsala Nya Tidning"Det är fullt tillräckligt att konstatera att den litteratur Beate Grimsrud skapar är unik och att fönster mot helt andra dimensioner öppnas när man läser henne." Göteborgs-Posten"Nej, visst är En dåre fri roman och konst och allt man vill, men det är som empiri och sakkunskap den är mest värdefull. Jag säger det inte för att förminska boken, utan för att den ska hitta sina läsare. För den slår d