Blå Tåget i rummet och tiden : En musiksociologisk studie

Morgan Palmqvist har i sin forskning om proggbandet Blå Tåget undersökt de faktorer som låg bakom att etablerade konstnärer, författare och intellektuella började spela popmusik och på så sätt blev pionjärer i skapandet av den svenska progressiva musikrörelsen. Man kan betrakta deras sk [...]
Visa längre beskrivning

Morgan Palmqvist har i sin forskning om proggbandet Blå Tåget undersökt de faktorer som låg bakom att etablerade konstnärer, författare och intellektuella började spela popmusik och på så sätt blev pionjärer i skapandet av den svenska progressiva musikrörelsen. Man kan betrakta deras skiva Tigerkaka från 1969 som den första svenska proggskivan. Men vad var den egentligen en popskiva eller ett konstverk? Palmqvists musikvetenskapliga doktorsavhandling vdi Göteborgs universitet har en tydlig musiksociologisk inriktning och visar hur social bakgrund spelar en avgörande roll för bandet och hur de mottas av publik och press. Men även platsens betydelse har en central roll, särskilt då det Stockholm där 1960-talets kulturliv framstår som synnerligen expansivt. Åtminstone för dem med rätt kulturellt kapital. I avhandlingen framgår också att musikrörelsen kan ses som ett paradexempel på hur kulturarbetare genom att ta ett grepp om en bit av "produktionsmedlen" blir ett slags entreprenörer. Genom utgivningen som bok når denna forskning en bredare läsekrets: kanske bandets publik som 50 år efter 1968 antingen själva var med och vill summera eller yngre generationer som undrar vad som egentligen hände då när allt var liksom i rörelse. Bokutgåvan är rikt illustrerad med foton och bilder vilket blir en förlängning av texten då nog ingen svensk orkester är så förknippad med konst och kultur som Blå Tåget med medlemmar som Tore Berger, Torkel Rasmusson, Carl Johan De Geer, Leif Nylén m.fl. Morgan Palmqvist är fil.dr i musikvetenskap, universitetsbibliotekarie i Härnösand och själv musiker.