Uppbrottstider : en brevväxling om det rämnande folkhemmet

Nur är läget i folkhemmet? Vad kan vi göra för att rädda det? Finns det en väg att bygga upp vad som raserats? Denna brevväxling om såväl det politiska som personliga påbörjades höstdagjämningen och avslutades symboliskt 1 maj 1994. I ena ringhörnan utmanaren Crister Enander son til [...]
Visa längre beskrivning

Nur är läget i folkhemmet? Vad kan vi göra för att rädda det? Finns det en väg att bygga upp vad som raserats? Denna brevväxling om såväl det politiska som personliga påbörjades höstdagjämningen och avslutades symboliskt 1 maj 1994. I ena ringhörnan utmanaren Crister Enander son till en hissmontör som satt skräck i det förstelnade kulturetablissemanget. I den andra Jan Fogelbäck. Han började som chaufför och skrev tre uppmärksammade romaner om arbetarnas miljö och villkor på 70talet. Vart är Sverige på väg? Vilken strategi väljer arbetarklassen i en tid då folkhemmet successivt monteras ner? Hur formeras en front mot nyliberalerna? Vad gör de så kallade intellektuella? Det är några frågor som ventileras I "Uppbrottstider en brevväxling om det rämnande folkhemmet". Skriftväxlingen inleds hösten 1993 då skribenten Crister Enander (f 1960) utmanar sin äldre kollega Jan Fogelbäck (f 1943) på duell om sakernas tillstånd. Utmaningen antas och det blir såväl ett generationernas öppenhjärtiga möte som en politisk sammandrabbning det slår gnistor om. Med exempel från en nyväckt ungdomsrörelse men också lutad mot gedigna kunskaper i bl a idéhistoria förutspår Crister Enander en renässans för den demokratiska socialismen. Folk är trötta på högerns plundringsvåg och kommer därför att resa sig, heter det i argumenteringen. Jan Fogelbäck å sin sida är avvaktande skeptisk och kallar sig kämpande pessimist. Han gör det som etablerad författare, men också inifrån arbetslivet efter över tjugofem år som lastbilschaufför, bussförare och tidningsdistributör. Vanmakten och rädslan att förlora jobben i de senare transportarbetarleden motsäger uppgifterna om en ny motståndsrörelse, hävdar han. Vi befinner oss inte i en ordinär konjunktursvacka utan det handlar denna gång om ett systemskifte med ännu oöverskådliga konsekvenser. Läsaren får själv bedöma vem som har rätt och även ta ställning till de studier kontrahenterna i gammal god folkbildningstradition presenterar om konst och litteratur allt det som gör människan till en civiliserad varelse. Också här är det raka rör i publicistiken. Varken Jan Fogelbäck eller Crister Enander tillhör några kulturkotterier och kan därför med namns nämnade älska eller slå ihjäl med samma varma hand. Detta vare sig nu resonemangen gäller Lars Gustafsson, Stig Malm, Ebba Witt-Brattström, Göran Greider, Ezra Pound, Stödstrumpor, Lars Forssell, Per G Gyllenhammar eller Mao Zedong borta i Kina dit Jan Fogelbäck gör en avstickare. Men det avgörande är till slut slaget om vårt svenska folkhem. "Uppbrottstider" är någonting så unikt nittonhundranittiofyra som en debattbok där författarna tar ställning för fackföreningsrörelsens medlemmar mot de besuttna i skilda läger, för de människor på vars arbete samhället fortfarande lever. Boken utkom 1994.