1968

Det är nämligen själva kunskapen som skapar spänning, som får mig att stanna kvar i varje scen. Verkligheten alltså. Och den är inte lättskildrad. Aase Berg, Smålandsposten Guillou är en författare som ofta har ett ärende och i den här romanen har han vinnlagt sig om att spegla en säl [...]
Visa längre beskrivning

Det är nämligen själva kunskapen som skapar spänning, som får mig att stanna kvar i varje scen. Verkligheten alltså. Och den är inte lättskildrad. Aase Berg, Smålandsposten Guillou är en författare som ofta har ett ärende och i den här romanen har han vinnlagt sig om att spegla en sällan belyst aspekt av det radikala uppsvinget, den mellan politik och juridik. Det är uppfriskande. Kaj Schueler, Svenska Dagbladet 1968 är ett av 1900-talets mest mytomspunna årtal. Protesterna mot Vietnamkriget i både USA och Västeuropa skapade en vänstervåg som präglade både politiken och kulturen. Unge Eric Letang är färdigutbildad jurist och brinnande aktiv i politiken. Som ung notarie på den beryktade advokatfirman Henning Sjöstrand tvingas han gång på gång ta ställning till hur juridiken kan användas till både gott och ont. Hans första stora mål för honom ut i Europa den heta sommar när de röda fanorna dominerar gatorna i Paris och när socialism med mänskligt ansikte går under i Prag. Och den vänsterradikala vågen kommer att än mer splittra familjen Lauritzen mellan de yngre som anser att det är rätt att göra uppror och de äldre som vidhåller att äganderätten står över allt annat. 1968 är den sjunde delen i romanserien Det stora århundradet. Guillou fortsätter borsta dammet av överklassen och åskådliggöra dess flora av käbbel och briljanta hjärnor ... [Guillou och Moberg] fogar båda fascinerande stuvbitar till sin generations historia. Martina Montelius, Expressen Som författare av detta slags historiska skildringar har Guillou få övermän. Att han denna gång skildrar skeenden som han själv varit inblandad i gör dessutom berättelsen särskilt intressant och lovar gott inför kommande delar.Magnus Nilsson, BTJ Det är en rätt fyndig skruv på den heta sommaren 1968: i stället för att stå på barrikaderna tvingas Eric alltså dag efter dag nöta bänk på en rättegång i Aachen ... Jan Guillous blick på tiden är lätt road. Lars Linder, Dagens Nyheter