Herakles : en psykopats berättelse

"Jag vill följa med på ditt skepp", sade jag med en gång.Kerkafos synade mig. "Vem är du?"" frågade han och synade mig lite till. "Och vem har du dödat?"""Jag är Herakles", sade jag. "Och jag har dödat ingen särskild.""Hm", sade Kerkafos. "Och du har tänkt ro mitt skepp med de där små ar [...]
Visa längre beskrivning

"Jag vill följa med på ditt skepp", sade jag med en gång.Kerkafos synade mig. "Vem är du?"" frågade han och synade mig lite till. "Och vem har du dödat?"""Jag är Herakles", sade jag. "Och jag har dödat ingen särskild.""Hm", sade Kerkafos. "Och du har tänkt ro mitt skepp med de där små armarna du har?""De här små armarna dödade björnen jag har om axlarna." Jag rätade på skinnet. Jag visste att jag var en imponerande syn. Bra mycket mer imponerande än den här skepparen på bänken med sin hårtuss på ryggen."Det finns inga björnar ute till havs", sade Kerkafos."Snart kanske det inte finns en liten skeppare framför mig", sade jag och lade handen vid min yxa som hängde i bältet."Ha ha ha." Kerkafos lade ifrån sig kniven. "Ha ha ha." Han reste sig upp. Han såg lite mer imponerande ut när han stod upp, det kunde jag villigt erkänna. Trots hårtussen. "Vi seglar imorgon", sade han. "Om det är något du vill veta kan du fråga de här små pojkarna." Kerkafos nickade mot två män som satt en bit ifrån oss. De såg ut att vara några år yngre än mig. "De var precis som du angelägna om att komma iväg. De har mördat sin bror förstår du. Ha ha ha."Bland stjärnmyter och legender i den antika litteraturen framträder en man, Alkides, en historisk person som tog sig namnet Herakles. Han beskrivs som en hjälte men var i själva verket en psykopat. Det här är hans berättelse.I sin andra roman återvänder Malena Lagerhorn till nordisk bronsålder och ställer sig frågan varför vi gör psykopater till förebilder och hjältar genom att kliva in i en psykopats sinne och låta honom själv tala.