Jag såg något i dina ögon, mamma.

Jag förlorade min mamma redan då hon var i livet.
Mamma förlorade till och med sig själv.
Hon förändrades, och blev en annan.
Min mamma blev dement. Hon lämnade mig fast hon talade till mig, fast hon sjöng för mig, fast hon skrattade tillsammans med mig och varmt såg in i mina � [...]
Visa längre beskrivning

Jag förlorade min mamma redan då hon var i livet.
Mamma förlorade till och med sig själv.
Hon förändrades, och blev en annan.
Min mamma blev dement. Hon lämnade mig fast hon talade till mig, fast hon sjöng för mig, fast hon skrattade tillsammans med mig och varmt såg in i mina ögon.

Jag gjorde det jag trodde var bäst för min sjuka mamma. Men jag kommer aldrig att få veta om det jag gjorde var rätt eller fel. Den backspegel finns inte som kan ge en bild av hur hennes sita år hade tett sig om jag hade agerat annorlunda.
Jag tänker ofta på de alternativ som fanns, och de beslut som hon och jag fattade tillsammans.
Hela livet är en vild chansning.

Jag har de senaste åren djupt engagerat mig i vården av gamla och sjuka. Jag har också funderat över hur vi som anhöriga på olika sätt reagerar då en närstående drabbas av kognitiv sjukdom.
Hur bemöter vi våra nära och kära då deras personligheter successivt förändras? Hur bör vi agera i alla de svåra situationer som uppstår? Och hur ska vi som anhöriga förmå bära sorgen då vi tillsammans med den sjuke vandrar genom ett okänt ingenmansland?Min mamma Märta har varit död i snart tio år, därför anser jag mig kunna berätta historien om hennes demenssjukdom utan att den ska upplevas som integritetskränkande.
Det är en alltigenom sann berättelse. Jag har naket, ärligt och kärleksfullt beskrivit min mammas väg in i sin demens, från det första lilla tecknet i hennes ögon, till den kväll då hon lugnt somnade in.
Jag har också öppet berättat om min egen sorg och stundtals mycket tuffa kamp, som dotter. Jag delar med mig av min kunskap och mina erfarenheter.
Jag bjuder på mina känslor, mina misstag och min inblick.Jag är förvissad om att berättelsen kommer att vara till hjälp och tröst. Det är åtminstone min förhoppning, min ärliga intention.

Några reaktioner: ?Din bok är fascinerande. Det var både gripande, roligt och intressant  att läsa.? Gösta Bucht Professor emeritus i geriatrik Umeå Universitet"Det är en gripande skildring, jag tror att många känner igen sig. Du förmår både beskriva det du känner och det du upplever att din mamma känner. Du har ett uttryckssätt som fängslar." Karl Erik Olsson tidigare Ordförande i Sveriges Pensionärsförbund?En fin bok. En kärleksbok. Poetisk, vacker, igenkännande, känslosam med ett stort djup ? Både skönlitterär och en bra anhörigbok.? Sigrid Svedmyr Överläkare Minnesenheten geriatriska kliniken Karolinska Institutet?Jag har läst din bok med stor behållning.Det finns ett värde i din text, då den som saknar den erfarenhet vi har kan lära sig något, och säkert också finna tröst i din berättelse.? Per-Olof Sandman Professor i Omvårdnad Karolinska Institutet? Det är en så fin och hjärtevarm text med sådan respekt för Din Mamma.Den skiljer sig från tidigare böcker skrivna av anhöriga genom att den är än mer kärleksfull och respektfull. Jag uppskattar att jag fick läsa den.? Barbro Westerholm Riksdagsledamot tidigare Generaldirektör Socialstyrelsen