Ser dig se mig

Det har blivit svårare att jobba som fotograf. I vårt allt bredare mediesamhälle kan en bild utnyttjas på så många olika sätt. Människor känner sig hotade och säger ofta nej. Man värnar sin personliga integritet, lika mycket som staten värnar den åt oss, med FRA, kameraövervakning och [...]
Visa längre beskrivning

Det har blivit svårare att jobba som fotograf. I vårt allt bredare mediesamhälle kan en bild utnyttjas på så många olika sätt. Människor känner sig hotade och säger ofta nej. Man värnar sin personliga integritet, lika mycket som staten värnar den åt oss, med FRA, kameraövervakning och skärpta lagar. Att fånga en person helt oförställd på bild är nästan omöjligt, så fort man går utanför kretsen av nära och kära.
Än så länge har vi i Sverige ett undantag i personuppgiftslagen, som gör det möjligt för journalister och konstnärer att publicera bilder av okända människor.
I projektet Ser dig se mig undersöker Moa Karlberg hur man som fotograf kan komma andra människor så nära som möjligt och fortfarande hålla sig på rätt sida om lagen. Bilderna är tagna genom en spionspegel, där de förbipasserande ser sig själva utan att veta att någon fotograferar dem från insidan.

Ur förordet av Thord Eriksson: "Moa säger att hon ville åt människors "spegelblick" och därför var tvungen att sätta sig över känslan av att begå ett slags övergrepp när hon tog bilderna; det hon vill ha av de förbipasserande skulle de aldrig ge henne om de varit medvetna om att hon satt där. Hon beskriver sitt tilltag som att hon har bestulit dem, att hon kan ha passerat gränsen för deras integritet."

Ser dig se mig blev hösten 2009 nominerat till Scanpix stora fotopris, och vann första pris i klassen porträttberättelse i Årets bild 2010.