RISVEDEN, EN VÄSTSVENSK OBYGDS HISTORIA, DEL 3, GÅRDAR, TORP & MÄNNISKOÖDEN

Risveden är Västsveriges största sammanhängande skogsområde och kallas ibland Väst­sveriges sista vildmark. Det är unikt för sin otillgänglighet, sin sjörikedom, sitt små­skaliga bondeskogsbruk och förr så omfattande kreatursbetning, vilket har gynnat den biologiska mångfalden. Vissa [...]
Visa längre beskrivning

Risveden är Västsveriges största sammanhängande skogsområde och kallas ibland Väst­sveriges sista vildmark. Det är unikt för sin otillgänglighet, sin sjörikedom, sitt små­skaliga bondeskogsbruk och förr så omfattande kreatursbetning, vilket har gynnat den biologiska mångfalden. Vissa delar är naturreservat och reservat­bildningen fortsätter. Risveden är större än Hisingen och omfattar delar av Alingsås, Troll­hättans, Lilla Edets, Ale och Lerums kommuner.

Under tiden fram till första världskriget nådde det inre av Risveden sin höjd­punkt när det gäller antal bo­sättningar, antal hektar odlad mark, antal hus­djur i ladugårdarna och antal barn i stugorna. Upp­odling av mark för jordbruk förekom ända in på 1940-talet.Industrin lockade många att flytta ut redan i slutet av 1800-talet men avspärrningen under första världs­kriget och en svår arbetslöshet efter kriget bromsade tillfälligt den utveck­lingen. Även andra världskriget fungerade som en broms men därefter lades många jordbruk ner, utflyttningen tilltog och skogen började ta över alltmer.



Inriktning och avgränsningar

Boken fokuserar på de sista generationerna med jordbruk och boskapsskötsel som ekono­misk bas. De här genera­tioner­nas liv och historia är samman­vävda med den plats där de bodde.

Indelningsverket var en genuint svensk före­teelse och de indelta soldaterna utgjorde en stor sam­hälls­grupp. Soldaterna på Risveden och deras torp har fått ett eget avsnitt. Uppteckningar och andra berättelser som bidrar till att spegla gamla tider är samlade i avsnitten De Gamle berättar och Folk som va annevessare.

När bosättningar övergavs upphörde även bru­ket av namnen på åkrar, ängar, mader, mossar, berg och vikar i sjöar. I slutet av 1900-talet gick den muntliga berättartradi­tionen i graven och nam­nen går förlorade om de inte skrivs ner. Vi har samlat ortnamn och dialektala uttryck i avsnittet Språkets kulturminnen.

Godsen Gräfsnäs, Livered och Östad spelade en domine­rande roll och godsens sätt att fungera hade en stor betydelse för många människor. Vi har sett det som värdefullt att redo­visa material som speglar de förutsätt­ningar som arrendatorer, torpare och statare på godsen hade att leva under.