Tro Vett Vanvett

De samtal som förs i boken utvecklar sig på sätt som vanligtvis sker mellan människor som känt varandra mycket länge. Det rör sig inte om några vetenskapliga resonemang med stora krav på stringens utan om ett engagerat utbyte av personliga tankar om centrala livsåskådningsfrågor.

[...]
Visa längre beskrivning

De samtal som förs i boken utvecklar sig på sätt som vanligtvis sker mellan människor som känt varandra mycket länge. Det rör sig inte om några vetenskapliga resonemang med stora krav på stringens utan om ett engagerat utbyte av personliga tankar om centrala livsåskådningsfrågor.

Här är några exempel på det som diskuteras: Finns Gud? Varör skulle han göra det? Är han god? Varför skulle han vara det? Är det rimligt att tro på en god gud med tanke på allt elände som finns? Bryr sig Gud om vad vi människor tror, tänker eller gör här på jorden? Uppstod Jesus verkligen från de döda? Vad menas med "helig"? Får man skoja om sådant som är heligt för somliga men inte för andra? Vilka slutsatser kan man dra av att många terrordåd grundar sig på religiösa övertygelser?

Under samtalens gång synas religiösa synsätt i sömmarna utifrån en icke-religiös humanistisk livsåskådning, ofta på ett sätt som troende kan uppfatta som provokativt. Detta är i så fall bra, i synnerhet om det stimulerar till eftertanke och till att ifrågasätta invanda tankemönster, dogmer och doktriner, villfarelser, vidskepelse och andra vanföreställningar samt sist men inte minst religionerna själva liksom tron på det övernaturliga.

Carl-Johan Kleberg, tidigare ordförande för Humanisterna skrev så här om boken:
"Det blir alltmer angeläget med samtal om existentiella frågor. Att föra sådana samtal i en sluten vänkrets på en segelbåt är stimulerande och tankeväckande. Det bör kunna locka många till läsning".

I sin anmälan av boken i Stockholms Varjehanda skrev tidningens chefredaktör följande: "Boken belyser på ett lättsamt och stundtals humoristiskt sätt några av livets svåraste frågor blandat med dramatiska upplevelser under seglatsen".

Hans Christian Cars blev fil.dr i nationalekonomi 1975. Efter nio år som kansliråd vid försvarsdepartementet kom han till Wien där han under arton år verkade i ledande befattningar inom tre stora internationella organisationer.