Man måste inte alltid tala om det

"Man måste inte alltid tala om det är en urstark debut. Novellerna är rasande skickligt skrivna, de håller rakt igenom till både form och innehåll. Prosan är klar och stram, mycket händer mellan raderna. ... Och 2014 blir första året när en novellsamling nomineras till Augustpriset, Åsa [...]
Visa längre beskrivning

"Man måste inte alltid tala om det är en urstark debut. Novellerna är rasande skickligt skrivna, de håller rakt igenom till både form och innehåll. Prosan är klar och stram, mycket händer mellan raderna. ... Och 2014 blir första året när en novellsamling nomineras till Augustpriset, Åsa Fosters bok har de kvaliteterna."
Sydsvenskan

"Man måste inte alltid tala om det är en fullfjädrad debut, inkännande, stilsäker och skarp."
Göteborgs-Posten

I skuggan av apartheid

En cancersjuk arkitekt träffar en tonårstjej på glid och bestämmer sig för att för en gångs skull sätta sina egna önskningar främst, utan hänsyn till vad som går sönder på vägen. Tre pojkar ger sig ut på jakt efter en grön mamba som dödat en liten flicka, men förstår inte att det finns andra rovdjur än de som de vuxna varnat för. Ett hembiträde försöker avvärja katastrofen när hennes arbetsgivare bestämmer sig för att hjälpa hennes sjuke man.

Tjugo år har gått sedan apartheid, men det nya Sydafrika präglas fortfarande av segregation, rädslor och våld - om än med nya herrar.

I regionen KwaZulu-Natal på Sydafrikas östkust gränsar milslånga stränder till kåkstäder, zulubyar och inhägnade villaområden. Människorna i Åsa Fosters debut förenas av att något gnager i dem. Något som de sällan kan sätta fingret på, men som får dem att antingen bryta med det invanda, eller att ta kurs mot mörkret inom dem.

Man måste inte alltid tala om det är en novellsamling om maktbalanser: mellan svarta och vita, rika och fattiga, män och kvinnor, och om vad som händer när balanserna rubbas.