Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats

Vi ska bli något du och jag Sebastian. Vi måste skydda det som är vårt.

Det är Valborg i Vitabergsparken när Sebastian möter den gåtfulle Andreas. De inleder ett passionerat och omstörtande förhållande. Men innerst inne bär Sebastian en annan person inom sig, någon som han s [...]
Visa längre beskrivning

Vi ska bli något du och jag Sebastian. Vi måste skydda det som är vårt.

Det är Valborg i Vitabergsparken när Sebastian möter den gåtfulle Andreas. De inleder ett passionerat och omstörtande förhållande. Men innerst inne bär Sebastian en annan person inom sig, någon som han själv men ingen annan ser. Hon heter Ellie och ska en dag resa sig ur askan av honom.

Eli Levéns debutroman kretsar kring helgonbilden av Sankt Sebastian, genomborrad av pilar och fastbunden vid ett träd.

Han går längs gångstigarna, han möter människor och här verkar ingen höra hemma. Han möter inte ofta blickar även om de är mera välkomnande här än annars i den här staden. Alla blickar utom en, den söker upp hans illa dolda följsamhet. Blicken är så: den vill slå ner honom eller sätta på honom. Den har ett sällskap, de är likadana men sällskapets blick är riktad bortåt, uppåt. Sebastian stannar vid ett träd och låter blicken bestämma, den vill prata:

"Hi, where you from?"

Pressröster:

"... Eli Levén slår till med en hjärtinnerlig konsekvens. Så konsekvent att när blodet runnit färdigt ur Sankt Sebastian i slutet är ämnet också uttömt. Tonåringen är död, ur askan reser sig en författare."

Viktoria Jäderling, Aftonbladet

"Eli Levéns skildring av hur de två förlorar sig i varandra, mot en bakgrund av droger, sårighet och osäkerhet är lysande. /.../ Men huvudpersonernas kamp med orden är en del av gestaltningen och har inget gemensamt med texten i övrigt. Tvärtom, den är bildrik och fullständigt sprängfylld av känslor. Längtan, drömmar, kärlek och smärta fyller sidorna, utan minsta tillstymmelse till ironisk distans."

Paulina Helgeson, SvD

"Så här eggande, hopplös och melankoliskt vacker har inte en samkönad - eller hur man nu ska kategorisera den, huvudpersonen Sebastian härbärgerar samtidigt sitt kvinnliga inre jag Ellie - relation framstått som sedan Gus van Sants På drift mot Idaho. Jag läser boken i ett svep och förbannar mitt oblida öde: jag vill också vara ung, levnadsglupsk och så där intill döden jävla kär."

Johan Hilton, Expressen

"en bländande vacker liten bok, omsorgsfullt frammejslad med poesi som gör att man känner karaktärernas närvaro på ett påträngande konkret sätt."

Tor Billgren, Sydsvenskan